Man inser kanske inte vilken vuxen sak det är att SITTA i en stol men när vi ser Michael och Jonathan sitta där vid köksbordet och konferera ser de plötsligt väldigt vuxna ut. Åtskilliga muskler i mage, rygg och nacke jobbar ständigt och med automatik för att hålla det nyfikna huvudet upprätt.
Jonathan dreglar som en skogssnigel och tycks mer och mer försjunken i sina tankar. Han tittar länge, stirrar stint på sina bröder och man ser att han försäker sortera sina tankar under största koncetration. Jollrandet hos alla tre är mer “akustiskt” med större variationer. Från ljud till joller kan man säga. De upptäcker mer och mer sina händer som allt som oftast åker in i munnen och stannar där. Jonathan suger längre perioder på tummen.
Under natt och morgon är de mestadels på strålande humör: vi kan vakna av att de ligger och skrattar mitt i natten. Oftare och oftare uttrycker de sitt missnöje med att bara ligga själva eller inte få uppmärksamheten. Så fort vi tar upp dem ler de och gläds igen. Livet är mer än bara mat. Nu sitter vi och tittar på TV jag och Jonis.