Mariannes favoritbarnmorska Sibylle kommer in och bekräftar: det blir i morgon.
Grav-vecka: 34

Hodel kommer in och halvbekräftar måndag.
Grav-vecka: 34

Vi skickar mail till Dr Hodel och ber att få förlösa på måndag. Basta.
Grav-vecka: 34

Marianne har haft frossa och darrar vid 5-tiden på morgonen. Blodtrycket är förhöjt och det finns spår av lite protein i urinen och förhöjda levervärden. Man ser tendenser till havandeskapsförgiftning men inget konstaterat. SÅ äntligen Dr Hodel som är förföriskt glad och trevlig och försöker få oss att stanna. Vi förhandlar oss till MAX EN vecka till dvs nästa onsdag. Mittenkillen har vänt sig IGEN och har nu huvudet uppåt igen. Barnen ligger som i en cirkel med omväxlande huvud-fot-huvud etc. Vikterna makalösa även jämfört med en normal enslinggraviditet. Världens tyngsta trillingar vägde 9kg tillsammans (21/2 1972). Marianne har nu 7 kg (ökning 150 gram/dag…). SKÖNT att se grabbarna på ultraljudet igen och det är full rulle och oerhört svårt att mäta korrekt. Vi är mycket glada att vi var på sjukhuset i natt. Cervix 6,3 mm, dvs lugnat ner sig lite och det är den långa prognosen som gäller igen (estimat 7 januari 2009). Blodtrycket stabiliseras kl 11:00 till 120/80 och Marianne stannar på samma rum (skönt).
Grav-vecka: 34

Idag kände vi oss ganska glada och positiva. Minsta lilla nyhet glädjer, vad det än är. Varje ställning ömmar och det är i synnerhet “Tjockis” som smärtar när han vrider på sin jättekropp.
Grav-vecka: 33

Dr Hodel sticker in sin nuna två minuter, börjar babbla om vecka 35 (sanslöst) och säger att det kanske blir ultraljud i morgon, ev. onsdag. Extremt mörkt besked. Han lovar att ge ett datum för förlossning. Varför vi överhuvudtaget ligger här är oklart. Överförsiktig schweizisk mentalitet. Allt annat perfekt men just detta befarade vi.
Grav-vecka: 33

Extremt seg dag. Ingen förändring med värkar. Spruta som vanligt mot trombos på kvällen.
Grav-vecka: 33

NU VILL MARIANNE HEM och hon håller med all rätta på att bli tokig. Hon framför det till barnmorskor och ingen kan fatta beslut. Alla värden bra och hon får ingen medicinering. Besked troligtvis måndag.
Grav-vecka: 33

Marianne har knappt sovit en blund: fortf klarvaken vid 04:00 och tårarna rinner nerför hennes tappra kinder medan mannen snarkar gott ovetandes. Tårar av frustration att inte få sova, av smärta och av att inte få veta N Ä R allt deta är över. Marianne själv vill ha fredag 2 januari och därmed basta.
Grav-vecka: 33

Seg dag och Fredrik åker hem för tvätt och bara a v k o p p l i n g till sin hustrus måttliga förtjusning. Bättre att två lider än en hahaha. Nålen till droppet tas bort helt. Naturen får ha sin gång. Vi kan bara vänta. Marianne har sovit dåligt i natt och situationen är mördande trist i sjukhussängen.
Grav-vecka: 33