Stand Up Comedy

Så äntligen ett språng i knattarnas utveckling: Michael greppar tag i den jättefina leksak som mor köpt och häver sig upp till stående. HURRA! Att det blir just han är på sätt och vis inte förvånande då det är han som mest frenetiskt och målmedvetet putat med isbjörnsröven mot himlen samt spastat med labbarna för att få till något. Den gode Jonathan, gourmanden och livsnjutaren sitter hellre stilla och pillar med sina knubbiga men ack så finmotoriska och känsliga fingrar på någon liten detalj, en prislapp eller studerar stickmönstret i farbror Bosses mors katters svans. Ungefär som tjuren Ferdinand. Och precis som Ferdinand morrar han på ett sätt som bara han kan när han inte är nöjd. Morrljudet uppskattas till 104 dB.
Fabriken har dessutom fått ett nytt löpande band: mattillverkning. Mor rör (i grytan) och far är rar. Om han inte vaknar upp kallsvettig och med hjärtklappning när mixern kör igång på söndagsmorgonen: morötter, zucchini, potatis, purjolök och lax dansar ner och förkrämas i parti och minut i den Magiska Maskinen så det står härliga till. Den fina laxen…men till grabbarnas stora förtjusning. Jonathan är som far en soptunna, dvs han äter allt. Det gör dock inte Christoffer som medelst kräkljud signalerar att det var minsann det äckligaste han har ätit i hela sitt korta liv. Som fallet var med torsken som fick simma vidare i soptunnan efter sistnämndes omedelbara avslag.
Träkärran som far byggde kommer väl till pass trots att den mest liknar en giljotin eller annan obehaglig apparat ämnad avrättningar. På denna lastar mor geschwind på den ihopfällda trippelpansarvagnen och lika lekanade lätt dansar in det 35 kg lätta ekipaget i hissen för vidare transport. Upp. Eller ner.
Det är för tidigt att döpa om knattarna till Björnligan men när nu mobiliteten knackar på dörren i och med Michaels revolutionerande upphävning till stående vertikalläge (eh hittills har det ju snarast varit ett stående horisontalläge) tvingas far ånyo beväpna sig med borr- och sågmaskin för att bygga om hemmet. På tur står att (plexi)glasa in hela trappen, skärma av halva tv-rummet för att rädda vitrinskåp samt fars heliga mediahörna såväl som soffa och mors glasbord. Det finns redan ritningar i huvudet hur detta skall gå till. Återstår bara jobbet.
På sovfronten inget nytt: tvillingarna förebildliga men Jonathan är gärna uppe en timme längre och som ikväll simmar runt på sin öltunna till mage, flinar om vartannat, kräks i soppsleven om vartannat samt ser till att passa på att fylla blöjan rikligt på en och samma gång. Som belöning får han sova i mors och fars sovrum och där väcka oss ca var fjärde timme. Men nej, vi skall icke klaga: med tre spädbarn och blotta två uppstigningar per natt har vi haft oändlig tur. Många är historierna om föräldrar som med endast ett barn tappert kämpar i timmar på nätterna. Det har vi aldrig gjort.
Kids! We love you!