(Wo)man lost in combat

Hon kan inte hejda sig och tårarna strömmar ner i floder där hon står framför mig, vår kära Kate som hjälpt oss med barnen. Det blev för mycket och det blev för tungt med 3×11 kg barn i varje lyft. Dessutom tragiskt prostatacancerbesked till hennes far. Vi kan inte klandra henne. Hon försökte och ville men orkade inte. Knattarna har skördat sitt första offer och vi hoppas att det inte blir fler. Jag kramar om henne och samarbetet avslutas på ett värdigt sätt.
Svåger Bosse landar i Alplandet och tar barnen med kärleksfull storm: ser vad som behöver göras, muttrar aldrig och gläds åt Knattarna som jollrar med den skojige skäggubben. Ovärderligt stöd och trevligt sällskap för vår del. Och kanske lite semester och omväxling trots allt för Bosse. Med manligt grova men ytterst varsamma händer bryr han sig om våra precious pearls.

Spindelmannen, alias skorpionen, alias Michael Fredrik Christiansson nästan klättrar på väggarna med hjälp av sina klättersockor med “klibbig” gummisula. Han behöver blott en kal stenmur och ett golv för att blixtsnabbt pinna sig upp. Lika reflexmässigt går han ner på knä eller rumpa när han håller på att tappa balansen. Första präktiga bulan pryder hans annars så släta panna.

Christoffer imponerade på helgpappan (som annars endast ser dem iförda pyjamas mån-fre) när han om än på skakiga ben reste sig helt själv med hjälp av staketet och tittade skrattandes in på far som satt i vuxenburen, dvs inhängnaden där vi barrikaderar oss med dyrgriparna mediamaskin-vitrin-orchidé. Kort därefter släpper han ena handen och balanserar med blott sina fötter och en hand. Vilken glädje! Han skiner som en sol.
Jonathan dock, sitter sin vana trogen mest bekvämt på rumpan och undersöker Världen som den är funtad, studerar föremåls färg och form. Och ljud: hur låter det när jag slår bollen mot skittunneringen? Och när han tappar ringen och den rullar iväg tittar han länge och koncentrerat tills den har slutat snurra och funnit equilibrium. En analytiker, ingen tvekan.
Mor som tidigare varit halvskeptisk till fars allehanda tekniska prylar välkomnar nu ALLT som kan spara tid. Senaste familjemedlemmen efter bakmaskinen är en robotdammsugare som bor under skåpet på nedervåningen. Enligt ett schema lämnar den sin laddningsstation och börjar dammsuga. Därefter återgår den själv till laddningsstationen och somnar. Fantastiskt. Och det blir mycket rent med roterande borstar, allergifilter etc. En fröjd att beskåda! En egentligen helt onödig pryl som nu är mycket nödvändig.
Medan de äter den nu betydligt grovkornigare maten drar de i vårt hår och flinar glatt. Nätterna oförändrade med 1-2 uppstigningar för att stoppa in Jonathans napp. Eftermiddagsvilan dock börjar utebli vilket gör att de somnar lättare. Ja till och med Jonathan har somnat på fars bröst ett par gånger samtidigt som sina bröder. Rörande erännande av far som av naturliga skäl ibland känner sig lite perifer. Framförallt Christoffer är mycket tacksam när det gäller såväl dagsvilor som nattsömnen. Mor och far är mycket trötta och lever för helgerna då de är två och kan avlasta.
Barnens intellekt utvecklas hela tiden och de kan tänka mer abstrakt. De förstår att om bollen försvinner under bokhyllan, ja då måste de bege sig dit och fiska fram den. Eller Jonathans glädje när far öppnar terrassdörren så att han kan krypa ut för att förbytas till stort vrede när far stänger dörren innan han har hunnit fram. Deras sinnesstämningar är lättare att läsa: Jonathan bokstavligt talat morrar, blir röd i ansiktet och knyter nävarna när han blir förbannad, krokodiltårarna vittnar om sorg men även nyfikenhet, glädje naturligtvis, rädsla och trötthet går att avläsa i deras små ansikten.

Kids – we love you!