Pappa lämnar oss

IMG_0293Pappas död var oväntad men samtidigt väntad och mycket, mycket sorglig. Efter ett par år av in och ut på sjukhus avled han den 28 juni 2013 på Södertälje Sjukhus palliativa enhet där han vistats ca en vecka, kanske pga av ett brutet revben som sedan försvagade honom kraftigt. Kanske pga en kombination av väldigt mycket. På sätt och vis var det ett fint avsked med alla närmaste församlade. På tisdagen viskar han till mig: “det kunde vara nog nu” och det lugnade mig på sätt och vis. “Känner du igen mig, pappa?”. “Det är ju Fredrik! Det är en fin kille. Min ögonsten”. Älskade, älskade pappa, vi kommer att sakna dig så oändligt men som jag alltid sade till dig: du och ditt namn lever kvar i oss.

Han var trött på det här och tiden var kommen. Pappa åt mycket medicin men var in i det sista helt klar och närvarande i tanken. Han var inte allvarligt sjuk men i slutet väldigt svag med hjärtflimmer, en lindrigare lunginflammation, njurar som bråkade. Egentligen är det otroligt att vi fick ha pappa så länge med tanke på att han inte levde föredömligt sunt utan med rika mängder dricka, ingen motion och rökning i säkert 30 år. Redan i tonåren tänkte jag många gånger att jag var glad för varje dag du fanns med oss och det var uppenbart att du var mycket äldre än mina vänners föräldrar. Det skilde ett halv sekel oss emellan! Vi har oändligt mycket minnen tillsammans men hur jävligt ditt liv än var efter skilsmässan så kom jag alltid tillbaka till dig. Vi hittade alltid tillbaka till varandra och skrattade åt samma saker. Kanske är det tom så att allt det svåra och tunga vi gick igenom svetsade oss samman: åren i Ronna, Hovsjö och Nybergagatan. När jag nu är far själv beundrar jag dig för att du orkade ta hand om mig, alltid fixa mat, kläder, alltid var mån om mig, hur vi satt i köket på Nybergagatan och tragglade matematiken och hur du på ditt speciella, lite hårda men motiverande vis motiverade mig att komma vidare och bli bättre i mina studier. Det är ingen självklarhet att bemästra hemmets alla utmaningar, i synnerhet för en man. Men du gjorde det bra och jag kände mig alltid välkommen hos dig, vi kramade alltid varandra.

Men jag tror att du dog lycklig, efter ett långt och rikt liv, många barn och barnbarn. Vi får svårt att leva upp till det.

Vila i frid, älskade pappa

Leave a Reply