Monthly Archives: October 2011

Jag heter farfar Gunnar

“Frrrrrredrrrik, sluta nu” fräser Christoffer och Jonathan unisont när pappa fått ännu ett utbrott mot Michael som stilenligt försöker få igång något djävulstyg vid matbordet typ klafsa med gaffeln i potatismoset skrattandes. Far skrattar inte. Han vill bara ta en tidsmaskin tillbaka till nattklubben Kharma 2001 någon sen, skön kväll. Men självfallet ändå inte. Enda gången de tilltalar mig vid förnamn är i just denna situation: när de tar blodsbröderna i försvar och vill prata allvar. Aldrig annars. Det fascinerar mig. Likväl som jag fascineras av deras kompakta band som troligtvis kommer att följa dem hela livet: någon utsätts för ett hot eller behandlas illa, om så av pappa, om man säger ifrån direkt utan att blinka. Det är ett privilegium att få växa upp som trilling, något vi andra dödliga aldrig får uppleva.

Det ständiga forskandet efter jaget ter sig ibland komiska uttryck och när Christoffer hävdar att han heter farfar Gunnar så har han ju en poäng! Det tar ett antal ord innan man som människa förstår att man har flera namn: jag, du, Christoffer, han, honom, brorsan, killen, polar’n, vännen, Gunnar, Christiansson, plutten, grisen, gubben, son, kusin etc etc.

Förskolan fungerar väl men det finns mer att önska. Just dessa starka band dem emellan gör oss samtidigt trygga: när mamma frågar vad som var kul och/eller bra på dagis så får vi svaret “(vatten)pölarna”. “Novalie” nämns men hon går ju på “gamla dagiset”. Ett mysterium eller helt logiskt. Blott Björnligan har svaret.

Lekandet börjar äntligen och sakta ta form. En aktivitet som innefattar så oerhört mycket mer än man tror: kamratskap, förståelse, givmildhet, regler etc. I synnerhet om man skall samsas med två stora isbjörnsrövar som trängs vid legobordet eller på bilmattan. Huset är redan för litet, naturligtvis. 1000 kvadratmeter hade varit lagom men man får kompromissa. Det bidde blott en femtedel och det kräver samarbete.

Sagoläsandet som mamma betonar är populärt och hela klubben vill vara med och peka, berätta, säga något. Rart. Med risk för att bli överpräktig konstaterar jag att “vargen är stygg” grundläggs med Bamse och jag tycker det är synd och lite korkat. Men utan vargen blir det ingen story. Vad skall man med världens starkaste björn till om ingen stygg varg skall betvingas?

Kvällarna förgylls av Jonathans obligatoriska närvaro. I afton utbrister han: “Inga popcorn?”. Han lägger sig alltid samtidigt som sina bröder men inom någon halvtimme kommer han ner ljudlöst och lägger sig skönt i föräldrarnas soffa. Med tusenfotingen som är intakt trots 20 tvättar och någon förlorad tentakel. Piff och Puff delar rum och vill ha välling 02:30. Allt är som vanligt på nätterna med andra ord.

Det blir en oväntad hösttur till Gotland till barnens stora glädje. Vattenpölar i det oändliga och roliga äventyr. Bosse och Agneta avlöser varandra och avlastar Marianne som är evigt tacksam för varje sekund avlastning men också för trevligt och roligt sällskap.

Kids, we love you