Monthly Archives: July 2011

Handkuk, Mallis och Solsidan

Maj blev den månad då pratet verkligen lossnade och nu babblar de ohämmat på. Nothing can stop’em. Att handduk blir handkuk och päronnappen blir päjonmappen är bara charmigt och här har barn ett försprång som vi vuxna är dåliga på för att lära sig språk: att våga göra fel! En absolut förutsättning för att lära sig ett nytt språk. Maj präglades i övrigt av flytten från Holmbodavägen 33 till…Gotland till att börja med och två glada killar från Ecuador hjälper oss att packa in och köra iväg allt till Shurgard. I maj blev far också gubbe på riktigt men framförallt lägger vi första budet den 18 maj på ett hus vi gärna vill ha som ligger på Lahällsvägen 15 i Täby. En åttadagars marathon med bud följer men vi vinner den och gläds mycket åt allt det nya och förhoppningsvis en anständig miljö som grabbarna kan växa upp i. Efter två snabba besök på förskolan Tranan och International Pre-School faller valet på det senare som har en engelsk inriktning med förskollärare från Kenya, Australien, Kanada och Ungern.

Viktmässigt står barnen ganska stilla kring 17-18 kg men på längden motsvarar de fyraåringar (med 96 cm vid 2,5-års ålder). Ibland framstår de som de små “bebbar” de egentligen är och ibland som jättar på nästan en meter som brer ut sig i sängen. De eviga nätterna oförändrade med ett par uppstigningar men i juli månad vissa svårigheter att somna in. Jonathan får sitta med till över 22:00 ett par gånger helt enkelt för att han inte kan sova. “JAG VILL INTE SOVA!” gormar han krampaktigt och till slut ger man upp. Även Christoffer har blivit en hysterisk samlare och får inte ro förrän han har absolut koll på sina dussintals prylar: stenar, nappar, nallar, kottar, pengar eller vad det nu är för viktiga ting han måste ha med sig. Far flyttar från Nussbaumen i Baden till Bäch i kanton Schwyz och till ett nytt Wohngemeinde med vissa initiala utmaningar som dock ordnar till sig.

Juni och fars semester förgylls annars av en fantastisk vecka på Mallorca med idel överraskningar. Far, intet ont anande, “stöter på” Madeleine och Bosse på Arlanda (överraskning 1), Agneta utanför hotellet (överraskning 2) och moster Stina vid poolen. Otroligt! Så många snälla händer som tar hand om våra livliga knattar. Det finns mycket att upptäcka på Mallis (Alcudia) och de små jeeparna fångar snabbt grabbarnas intresse. Michael lär sig på en minut hur det fungerar, kör koncentrerat och med allvarlig min runt med den lika förtjuste passageraren Jonathan som trots fars svettiga ansträngningar inte förmådde köra bilen en enda meter själv. Ett annat exempel visar på omvända färdigheter: Jonathan pillar blixtsnabbt i hönan, grisen, hästen och traktorn i ett pussel och Michael förstår överhuvudtaget inte meningen med denna vansinnigt trista aktivitet: snurrar ointresserat på pusselbitens röda knopp och kastar den tvärs över rummet. Kul att de är olika! Anläggningen är barnanpassad och det tidigare otänkbara, nämligen att ta in på “barnvänligt hotell” med alla kissande och skrikiga snorungar, framstår nu närmast som en dröm: buffet med alla mat klar, inhängnad, lekplatser, pooler etc. Vattenrutschkanan blir en barnlek och Michael och Jonathan svischar ner själva, går fräckt före i kön och skrattar hjärtligt.

Gotland bjuder inte på några större projekt. Barnen i sig är projektet och det räcker. “Hur många fågelholkar skall du göra egentligen?” fräser mor till far som nätt och jämt under flera dagars tid lyckats spika ihop sommarens enda fågelholk. Sned och vind blir den med skräpigt trä från Byggmax. Men far tröstar sig med motorsågen som så äntligen får igång och far varvar stolt den ettriga tvåtaktaren jämte mor som försöker få ro. Lika roligt som far tycker mors knypplingar är. Traditionellt så det förslår men väl fungerande: allas intressen och kompetenser behövs.

Något bad blir det inte i juni men väl i juli. Midsommar blir fint och soligt och man pratar lite med grannar från Själsö och Brisund. Ett par joggingpass för far blir det också och en anmälan till halvmaran 30 juli. Barnflickan Amanda Blomqvist kommer in i sitt jobb efter mors instruktioner och det ger avlastning. Madde, Bosse och Agge är på plats och skämmer bort oss och barnen med sin TID, denna dyrbara tid. Staketet börjar ta form och Peter och Carlos flinka fingrar samt betongsug gör susen. Högt och robust blir det för att motstå knattarnas flyktförsök. Flykten från Alcatraz.
Kids, wir haben euch sehr lieb!