Monthly Archives: February 2010

Baar Medical Center

JULAFTON! Hurra i moll. Eller dur? En gammal tradition skall återupplivas. Som vuxen har det varit sisådär med gran, paket och tomte de senaste åren. Men nu är förväntningarna höga för att tillfredsställa hotellgästerna. Lussebullbak till 01:00 på morgonen, julskinkan, Jansons Frestelse och sillsalladen på själva julafton, granen skall kläs, ny ljusslinga osv. Och så paketinslagning. Mor har gjort sig extra fin i håret och far har bytt sophämtaroverallen mot ett par anständiga byxor och till och med rakat sig.

Själva julafton blir väl ungefär det kaos man kan tänka sig: Michael sliter och drar i mors fina lockar som snarare till slut ser ut som trött spaghetti innan de packas in snyggt i en uppsättning, klapparna är helt ointressanta men omslagspapperet och snörena desto mer spännande. Från oss alla till er alla: stort tack för jättefina presenter!

Kul med alla besök och barnen får vänja sig vid många röster, ben, armar och kramar. Ibland blir det för mycket och de blir oroliga. Men vi vuxna gläds inte desto mindre åt släktens närvaro: först kom Lena själv på besök i början av december, sedan Agneta ett par veckor och sedan kom nästan hela Mariannes “sida” med Lena & Fredrik, Messiah & Christina & Louise. Alla hjälptes åt att laga god mat och det blev riktigt lyckat.

Och där sätter vi punkt för det positiva. December och januari blev i övrigt en orgie i sjukdomar och det är väl lättare att räkna upp vilka organ och individer som förskonades. Det började med Jonathans krupp under Agnetas vistelse. Därefter följde ögoninfektioner, halsdito, kräkningar, diarréer, feber, kanske huvudvärk, andningsbekymmer och hostningar, dålig aptit och dåligt humör. Asch, glömde öroniflammation och rinnande näsor med försvårad andning nattetid. Vi fick klippkort hos doktorn som vi besökte minst fem gånger. Som vanligt med virus kan man inte göra någonting annat än att titta på och försöka göra livet så drägligt som möjligt för alla inblandade. Även mor och far strök med med feber och magbesvär. Troligtvis det jävligaste vi upplevt med barnen. Tiotals flaskor, inhalator och pillerburkar dräller överallt. Vem har fått vad och när? Nattsömnen förstörd för oss alla med kräkningar och byta av ALLA sängkläder. Inte roligt. Och allt gånger tre, nej fem.

Men nu går vi vidare. Killarna står upp mycket och kan stå några sekunder själva innan de kanske tar något steg för att drutta på rumpan eller i armarna på oss. Glädjen går inte att ta miste på. Det magiska att stå! Pratandet går trögt men det jollras oförtrutet dock utan nämnvärda framsteg. I januari kom först Madde och Bosse på besök med sin entusiasm och glädje för att fira grabbarnas ettårsdag. Det blev lyckat med prinsesstårta i hela ansiktet. Tanken på att bjuda hit andra barn skrinlades snabbt och väl var väl det. Det räcker med Björnligan. Jonathan får raseriutbrott lite då och då. Han vill så oerhört mycket men kan inte uttrycka det. Som föräldrar tittar man på honom och på varandra och försöker begripa vad han vill. Ansiktet blir knallrött och han knyter nävarna och morrar som en bulldog.

Vintern är seg, lång och kall och vi längtar efter vår och sommar. Vi längtar efter ett hus på marken, efter barnomsorg och ett normalt liv.

Och kids: WE LOVE YOU!