Syster Madeleine och svåger Bosse tar hand om våra kycklingar på lördagen och våra förväntningar skruvas upp: ett helt dygn tillsammans utan barn. Glädjen visste inga gränser men när Marianne skall ta en liten promenad öppnar sig himmelen och vi somnar vid 16:30. Vid 21:00 vaknar vi sömndryckna och tittar på klockan: “HALVNIO”? Trots allt nöjda med välbehövd sömn börjar vi göra oss i ordning: Marianne med lockar i håret och jag med anständig skjorta. Tiden går. Och vips är den midnatt varpå sängen ånyo suger tag i oss och söver oss välbehövt i ytterligare nio timmar.

Skulle kunna vara hämtat ut vilka spädbarnföräldrars dagbok som helst.

Helgen i övrigt händelserik och Karlssons är heroiska i sina insatser. Barnen mår verkligen bra hos dem. Vi får så äntligen träffa Marcus och Lindas lille fine Noah som mest sover. BVC med farfar hanns med på fredagen och farsgubben kunde faktiskt hålla snattran medan damerna samtalade om mat, sömn och vikt. Jonathan 9,6 kg och småttingarna något kilo under – HURRA!

På måndagen Fredrik till Schweiz och Marianne med Bosse till Ängelholm enligt planerna. Packa in, packa upp. Det regnar kraftigt och knattarna blir lite oroliga men Majsan vet hur de skall tas nu och resan går över lag mycket bra. Bra genrep inför de 200 milen på tillbakaresan från Sverige.