Monthly Archives: June 2009

Frånvaro

Aaaaaaaaaaah, smärtsamt att vara ifrån familjen nu. Pappa här nere i Schweiz och familjen i Sverige på oplanerad semester i Södertälje av alla ställen hahaha. Men de verkar må bra trots den extrema hettan. Pullan pysslar om dem och ger dem vatten säger hon. VAD SKULLE JAG GÖRA UTAN MARIANNE???? Jonis flabbar glatt när man leker Karlsson på taket med honom.

Semester 2009

För de allra flesta är avkoppling en viktig ingrediens i begreppet semester om än inte allt. Två veckor på Gotland med våra älskade barn bjöd inte på mycket avkoppling. Några krystade försök att slänga sig i hamocken, andas ut medan man springer runt på Rusta, Lindhs eller Willys blev det men inte mycket mer. Trots allt enormt slit älskar man varje sekund med dem: deras doft, deras leende, skratt, nöjsamhet när de blir mätta på maten vi ger dem. Att ha barn är en mycket speciell blandning av mycket, mycket arbete och samtidigt så mycket kärlek och skratt.

Vår älskade Agneta kämpade på och sprang med grytorna mellan husen för att ge oss vuxna lagad mat och göra fint. Vi var fullt upptagna att ge våra barn mat. Oscars Disa högg i, Lehmanns granne Lena och Mariannes syster Lena likaså. Det är ett massivt arbete, obeskrivligt intensivt, men nästan undantagslöst positivt. Sällan, sällan spårar ungarna ur och blir otröstliga och den stora nyheten på Gotland var deras sömn med fler antal genomsovda nätter än vanligt. Oerhört glädjande men ingen fast tendens.

Matdygnet kan i korthet sammafattas med:

06:30: knattarna vaknar och jollrar tillsammans.

07:00: välling 200 ml/barn.

11:30: lunch med puré som gärna smetas ut i HELA ansiktet, mellan de små knubbiga fingrarna och in i näsan. Får de tokspel ger vi dem mjölk direkt.

15:00: mjölk

17:00: välling

19:00: mjölk för nattning.

Fortfarande har barnen aldrig druckit komjölk och därmed laktos men allt vi gett dem hittills har de tålt.

Vår älskade Marianne får ONT i magen och det behövs ingen avancerad utredning för att begripa att det är stressrelaterat. En lösning för Schweiz måste vi finna omgående.

Förbättrad akustik, personligheter och kontakt

Barnens språk har sedan ca tre veckor förbättrats markant. De jollrar förvisso alltjämt bara men de varierar vokalljuden och frekvensen samt experimenterar med de bakre konsonanterna g eventuellt k. De främre konsonanterna som bidas med läppanra låter dröja, dvs p, b, f, m, v. Ljuden blir gärna “oa, oa, oa, oa” eller “ga, ga, ga”. De skrattar också mer vuxet med buken och i attacker. Sällsynt men rörande kul när det händer.
Vi inser att VI kan initiera en dialog med barnen, framförallt med Michael och Christoffer. Jonathan pratar bara när det behagar honom och han ser ofta försjuknken ut i sina tankar.
Sedan någon månad kan vi skönja tre olika personligheter och karaktärsdrag: Michael är i princip ständigt glad, äter väl och sover som skalman dvs på kommando. Han är just nu definitivt den mest lättskötta. Christoffer är för det mesta glad, ler sitt sneda leende och de smala ögonen blir ännu smalare. Jonathan är definitivt mammas pojke och han är extremt känslig för förändringar, vaknar och somnar med skrik. Han får fortfarande sina utbrott vid vilka ansiktet blir tomatrött och han spastar med hela kroppen med armarna rakt ut. Det kan ta flera minuter för honom att lugna ner sig innan han kan äta. Hunger är ofta anledningen till hans utbrott.

Äntligen Gotland

Överfarten från Oskarshamn går bra med egen hytt. Knattarna är på gott humör och somnar ganska snabbt. Vi är framme sent på kvällen men det är roligt att vara här och träffa Henrik och Oscar och alla andra. Agneta kommer på tisdag. Sverige är KALLT (kallast på 50 år) men Gotland är förhållandevis soligt.