Könsroller, uppfostran, anatomi och skrivplattor

Jag lägger mig ner i Jonathans sköna säng och säger till honom att komma upp i sängen 20131025_091100_litenså att vi kan gosa lite och prata. Den kloke lille gubben svarar: “Men pappa, jag har ju sagt att det är bättre att jag leker här på golvet medan vi pratar med varandra! Det går lika bra”. Sagt och gjort: pappa halvslumrar och grammofonen, uppslagsverket Jonathan Eric Christiansson rockar loss. Han börjar att räkna upp allt han känner till som finns i kroppen: “Tarm….och så där luften kommer ner…luftrör? Magsäck, tarmar, blod, skelett och så en massa andra saker”. Vad de lär sig i förskolan!

Där är det inför höstterminen Corrie, Mimmi, Florentine fredagar och Monique som håller i rodret. Ryktesvägen får jag höra att Asma från Pakistan och med montessoriutbildning håller på att ersätta Mimmi som var mycket omtyckt bland barnen. Jag går in på rektor Adrianas expedition och frågar vad som gäller. Tydligen har det funnits en del personkemisk friktion mellan personalen och Monique har varit väldigt mycket sjuk. Adriana visar mig hennes sjukjournal och det är sannerligen en omfattande frånvaro. Tydligen vill hon öppna SPA på Mallorca och slutar i slutet av januari. Barnen är vana vid förändringar och jag hoppas att det inte bereder några problem. Mimmi går över till en knattegrupp och de skall försöka hitta en utbildad ersättare.

Hemma dominerar fascinationen för plattorna. Pappa får köpa nya för att mätta behovet och avstävja handgemäng. På lördagar spelar vi basket och söndagar knatteskutt och fotboll så nej, det blir inte bara stillasittande. Klart de tycker det är kul med alla ljud och raffinerade grafik i de olika spelen och pedagogiska “apparna”.

Måltiderna är fortfarande halvstruliga: Christoffer äter nästan alltid väl medan Jonathan kör sin standard: “det där tycker jag inte om”. Efter litet tjat så provar han köttfärssåsen, som han har ätit 1000 gånger, och, se där! Han tycker om det! Michael någonstans mitt emellan: tidvis bra, ibland katastrof.

2013 finns en “diskussion” som sedan några år går ut på att utjämna skillnaderna mellan könen: pojkar skall leka med dockor och flickor med bilar (så formuleras ofta det hela i en mening). En stor leksakstillverkare ger ut en katalog där pojkar står och stryker och flickor är klädda i cowboymundering. Det ser sannerligen roande ut och strider mot allt sunt förnuft. Ja, män och kvinnor skall dela på alla sysslor, oavsett art så långt det går, men det går inte att programmera om oss genetiskt. Den som har varit tillsammans med en kvinna av motsatta könet i några år förstår också hur otroligt olika vi är: vi kommunicerar olika, vi tänker olika, vi prioriterar olika, har olika intressen, tycker om olika saker etc, etc. Så har naturen skapat oss, punkt slut och det går inte att göra om i en handvändning för att en liten liten elit på Södermalm sitter och gormar och försöker trycka ner de nya naturlagarna i halsen på oss. Den Politiskt Korrekta Eliten med mandat att vända 15 miljoners utveckling.Titta i naturen: hos de allra flesta (finns några undantag) djur är mamman chef i familjen, tar hand om avkomman och hon har dessutom den fysiska förutsättningen att göra det med sin modersmjölk.

Kollegor på jobbet skickar mig dessutom utdrag hur barnen i Sverige håller på att ta över i hemmen:

“They shout if there are adults speaking at the dinner table, they interrupt you all the time and they demand the same space as adults.”

Det är naturligtvis beklämmande. Den svenska lagstiftningen mot aga har fått genomslag och anammats i 30 länder men alltihop tycks ha havererat. Nu har Eliten bestämt att barn skall få mer plats, man skall lyssna på dem, de skall få bestämma mer och mer. Och många föräldrar lyder, utan att våga annat. Kära barn: vi uppfostrade er inte så här: vi markerade, ibland i hårda ordalag och bestraffningar, men det komemr ni att vara glada över när ni är vuxna och läser det här. Det är varje föräldrers plikt att uppfostra och sätta gränserna, och det är varje barns (medärvda) naturliga tillstånd att hela tiden testa gränserna. Återigen: sluta pilla i ting som naturen har format under så lång tid och framförallt: lita på din egen instinkt.

Pojkarnas umgångeskrets förändras lite grand: mindre Theo och mer Charlie, Frank och Christoffer. Idel killar men kinderna rodnar när de söta flickorna visar intresse för trojkan. Stora Hannah från Tyskland skrattar de hjärtligt åt. Det går sakta men framåt med bokstäverna. Intresset finsn nog inte riktigt där och jag måste säga att jag trodde att det skulle vara enklare att ljuda sig fram men det är det inte. Engelskakunskaperna är imponerande och hjälper varandra broderligt när de ställs inför att översätta ett engelskt ord eller vice versa.

I september får mor och far tillfälle att komma bort en vecka – helt fantastiskt! Det bär av till Mariannes Taormina på Sicilien. Vi äter gott och njuter av värmen. En moppetur håller på att gå åt pipan där vi trängs med italienska tutande långtradare i mörka, trånga tunnlar, men alltihop blir bra till slut. Vi solar, äter och sover! Stor insats av Madeleine och Bosse som tar hand om pojkarna i en hel vecka. Oktober blir i övrigt väldigt varm och vacker. Höstsjukdomarna har inte slagit till riktigt än: en eller ett par dagar feber och så Christoffers svinkoppor runt munnen. Penicillinet hjälper och eliminerar snabbt de fula utslagen.

Älskade pojkar: ni är det finaste som finns och vi älskar er oändligt!

Mor & far

 

Leave a Reply